Dags att FATTA man!

IMG_3621
I lördags (28/3) hade ”FATTA MAN”, ett panelsamtal under Umeå Open mind. FATTA MAN ingår i projektet FATTA (som kämpar mot sexuellt våld och för samtycke i praktik och lagstiftning) och handlar om att vända blicken mot killar och mäns attityder kring sexualitet och våld i alla dess former. I panelen som tog plats på kulturväven i Umeå, medverkade förutom jag själv, Adam Tensta, William Spetz, Svante Tidholm (grundare av Fatta man) och grundaren av FATTA, Ida Östensson, som också modererade samtalet.

Fatta man är alltså en rörelse som kämpar mot sexuellt våld och som arbetar med att upplysa och försöka förändra killar och mäns attityder och tankar kring maskulinitet. Under panelsamtalet diskuterades allt från pojkar och killars attityder på högstadiet till normer kring manlighet som män förhåller sig till i alla tänkbara former.

IMG_3602

FATTA man panelsamtal under Umeå Open Mind. Moderator Ida Östensson, William Spetz, Adam Tensta, Magnus Stenius och Svante Tidholm. Foto: Evelina Liliequist

Artisten Adam Tensta berättade om sitt engagemang för unga män och hans tankar kring artister och sexism till killar i förorten Tensta där han själv är bosatt. William diskuterade högstadiet och frånvaron av att ha verktyg för att förstå manlighet, killar, genus och pojkar mm under den perioden mm. Svante fick berätta om hans arbete kring manlighet och att sätta fokus på att män också själva måste börja ta ansvar för detta arbete. Jag själv fick ganska svåra frågor att besvara kring hur vi kan förändra mäns attityder till våld mm. Det var en viktig och spännande debatt som lärde mig mycket kring hur hen som forskare engagerar sig och möter publiken och människan direkt på plats bl.a.

IMG_3615

Magnus Stenius, doktorand i etnologi, lyfte vikten av att som forskare våga gå utanför våra ”skyddsmurar” uppe på universitetet och möta människan utanför våra institutioner och diskutera direkt med människor, publiken och bland annat ta del i debatter. Foto: Evelina Liliequist.

Det jag framförallt tar med mig var vikten av att som forskare våga gå utanför våra ”skyddsmurar” uppe på universitetet och möta människan utanför våra institutioner och diskutera direkt med människor, publiken och ta del i debatter mm. Vi behövs där ute också och inte bara i texterna, något som flera i publiken kom fram och också tyckte att det var bra att jag vågade ta upp detta ämne. För verkligheten existerar utanför våra korridorer, något som vi som etnologer är bra på att hörsamma, då vi fältarbetar genom etnografin och träffar våra deltagare i en studie och dessutom ibland lever med dem under kortare och längre perioder.

Sammantaget var det en riktigt bra paneldiskussion som avslutades med middag och en spelning på Umeå Open på kvällen med artisterna Erik Rapp, Adam Tensta och Zacke, m.fl. på Guitars, där låten ”Det börjar med mig” fick avsluta en fin och härlig heldag som balanserade samtalet mellan forskning, aktivism, kamp, genus, utbildning, rättvisa och normer rörande pojkar, killar och män i samhället på alla plan.

 

Magnus Stenius, Doktorand i Etnologi vid institutionen för kultur och medievetenskaper och knuten till genusforskarskolan vid Umeå Centrum för Genusstudier.

Slag, sparkar och ja, underhållningsvåld? Mixed Martial Art kulturens framväxt idag.

Så har ett år gått till enda och ett nytt tillkommit och jag Magnus Stenius, doktorand i etnologi vid Umeå universitet och institutionen för Kultur och medievetenskaper ska försöka berätta lite kort för er om ämnet och kampsportskulturen MMA som jag forskar kring. Nu i januari den 24 närmare bestämt, håller den amerikanska martial arts och fighting – organisationen Ultimate Fighting (UFC) sin första Europeiska gala för året i Stockholm. Det är alltså ett stort event som går av stapeln i Tele 2 arena och det är dessutom helt utsålt. För ca 10-15 år sedan var tanken på gigantiska kampsportsgalor inom i alla fall Sverige, något som tedde sig väldigt främmande. Idag har detta blivit mer eller mindre vardagsmat, nästan norm och olika kampsportsgalor som turnerar världen över med sina kontrakterade martial arts utövare (s.k. fighters) fyller arenor med olika ”fightcards”, matcher.

IMG_1218

För mig som etnolog är denna utveckling mycket spännande men också ett bra exempel på hur en form av kroppslig kultur fått ett stort uppsving i vår egen samtid. För det här med välfyllda arenor där olika kämpar ställs mot varandra är ju egentligen inget nytt fenomen alls överhuvudtaget, givetvis. Redan de gamla grekerna (ja, ursäkta floskeln, i detta sammanhang är det dock väldigt passande), slogs mot varandra i Olympen ca 648 år före Kristus födelse. Sporten kallades för pankration och betydde kort och gott: all kraft, och var på sin tid känd för att vara den mest populära grenen för åskådarna att ta del av i den helleniska kulturen. För det är precis det som denna nya sport, idag kallad MMA (mixed martial arts) går ut på, nämligen att bekämpa varandra i tre stycken 5 minuters ronder i en ring, kallad octagonen, med bara kroppen till hjälp. Deltagarna får i princip göra allt fysiskt mot varandras kroppar, förutom att slå mot genitalierna, knäa en motståndare som ligger ner i huvudet, dra i håret eller ta tag i kroppsöppningar. Man får använda armbågar, knän och slag. Brottning s.k. ”grappling” är numera huvudmomentet. Vill man ge upp, klappar man tre ggr på sin motståndares kropp och signalerar därmed att man erkänner sig besegrad.

MMA är en hybrid samling av samtliga kända kampsportsgrenar som existerar för oss människor. Det är en blandning av bl.a., karate, judo, kendo, kempo, jiujitsu, tae kwon do, sambo, boxning, brottning mm. Sporten fick sin moderna start och började 1993 i Denver, Colorado, i USA när den brasilianska familjen Gracie ville bevisa för världen att deras kampsportstekniker var den allra bästa och mest lämpliga att utöva framför alla andra existerande kampsportsstilar. De menade att den var effektivast och de hade också helt rätt. Gracie stilen utklassade större och starkare kämpar med till synes enkla benlås, strypningar och andra submission tekniker (s.k. utstrypningar där motståndaren kväver ut sin motståndare genom att lägga armbågen under halsen)

Jag har nu under ca snart 5 år bedrivit studier kring MMA sporten och följt flera av dess utövare på nära håll och också kunnat se hela den snabbt växande rörelsen som omgärdar mixed martial arts. Denna starka rörelse har jag alltså kunnat följa intensivt under precis de år jag varit doktorand (2008 oktober – 2015, jag har varit borta tre ggr i längre perioder p.g.a. föräldraledighet). Från att från början hållit till i gamla övergivna källarrum, har MMA alltså lyckats ta sig hela vägen till de största arenorna. Hur kommer sig detta, hur har detta blivit möjligt och varför har en så omdebatterad sport som många anser vara extremt våldsam blivit så framgångsrik? Jag brukar spontant själv tillsammans med många av mina informanter efter våra träningspass (jag bedriver deltagande autoetnografi) i MMA gymmen diskutera olika inriktningar och perspektiv som möjliga till MMA sportens stora succé. Många av deltagarna i studien (fighters) betonar själva att det beror på att man känner sig hel och komplett i ringen, under träningen och att man blir en del av något större genom att träna MMA. Kampsportare i MMA menar helt enkelt att de blir fria i buren, samtidigt som de i samhället kan känna sig upplåsta av alla krav som existerar på en idag som människa. ”Det är banklån, familj, vänner, social medier, tjejer, relationer, jobb, pengar, ja det är mycket press som ska funka” säger exempelvis ’Rickard’ som är semiproffs i UFC.

IMG_1093

Människor har alltid fascinerats av kamp mellan olika individer som ska mäta sina styrkor mot varandra och detta i sig har alltid funnits i skiftande former. Romarna under gladiatorspelen tröttnade till slut på enbart ”människo-fighter” och ville ha variation och kastade därför in olika vilda djur i kamp mot människan för att på så sätt skapa ny friktion och ny dramatik. Lite samma är det med dagens hypermoderna MMA sport som gett kulturen nytt blod och nya incitament där detta skådespel matar oss åskådare med en mycket kraftig kulturupplevelse. Vi blir lite, ”höga” äckelförtjusta! Vi konsumerar alltså denna omdiskuterade sport och blir ambivalenta inför dess kraftiga kroppsmanifestationer som utspelas inför våra ögon. Man både dras till och känner en instinktiv känsla av att ta avstånd från detta kulturella fenomen, där MMA ibland upplevs som brutal och farlig. Dock är den just ”idrottslig” i många aspekter också, vilket man glömmer bort ibland. Eller? Det är just det som min kommande avhandling handlar om. Är MMA farlig? Hur upplevs den av mig som deltagare i sporten? Hur kan vi se på idrottsligt våld? Är utövarna moderna artister i en modern värld? Varför är denna sport så omtalad och populär idag? Ja, sådana frågor försöker jag alltså besvara efter mer än tre års långt fältarbete. Jag har hunnit med att besöka platser i både Asien, Nordamerika och Sydamerika samt haft största delen av huvudstudien i Sverige på nära håll. Jag har fått brottats, svettats och kommit mina informanter riktigt nära i studien, vilket gjort att jag överkommit många barriärer i fältarbetets processer.

Att se människor fightas i en bur är som att gå på en rockkonsert lite grann, säger Alex som är en UFC fighter, ”man får verkligen en aha upplevelse”. Andra informanter pekar på att MMA ger de något som det moderna samhället inte kan ge dem och som bara fanns att tillgå på film på 1980-talet då kampsports filmer var på modet. The Kickboxer, No retreat no Surrender med Jean Claude Van Damme, och Karate Kid I – III filmerna med Ralph Macchio är bara några få titlar på den mängd underhållningsvåld som överöstes oss. Och nu är en ”remake” av The Kickboxer på ingång med några av UFC:s största kampsportstjärnor någonsin. George St. Pierre, som under många år var organisationens största stjärna och länge obesegrad medverkar tillsammans med dess kvinnliga motsvarighet Gina Carano, som också länge var obesegrad bland kvinnorna.

Oavsett om MMA är här för att stanna över längre tid eller bara vara en modefluga som dyker upp under några årtionden under slutet av 1900-talet och första hälften av 2000-talet sedan 648 BC, återstår att se. Det mest spännande för mig som länge följt kampsportsgrenen och sett dess massiva utveckling och tränat sporten på nära håll, är att den visar på en modern företeelse som kommer igen och utvecklas under nya former. MMA är ett ultramodernt kulturtecken på hur människan kan omforma sin egen kropp genom hård fysisk disciplinerad träning och uppvisa kroppsliga tekniker, styrkor och färdigheter i mötet med andra människor på lika villkor. Kroppsvåld fascinerar oss! Det får oss att förundras, förfasas och förtjusas samt betrakta som ett skådespel än idag. Kroppen i rörelse som beskådas och bejublas i olika kulturella sammanhang kommer aldrig att sluta uppröra oss eller få oss att hylla den.

Att sporten ses som våldsam och oerhört extrem har över tid förändrats, vilket också är viktigt att notera. Det som förr kallades för s.k. ”dödsgala” i Solnahallen av kvällspressen i början på 2000-talet är nu istället deltagare i idrottsgalan i SVT istället. MMA har fått komma in i finrummet och etablerat sig som en konstform som går ut på att försätta en annan människa ur stridbart skick. Detta är om möjligt något som egentligen är ett oerhört gammalt fenomen men som under MMA parollen fått ett nytt ansikte och framförallt en ny kommersiell status. MMA industrin omsätter årligen över 600-800 miljoner dollar, genom pay per view, galor och reality shower som the Ultimate Fighter, vilken korar den nya bästa världsfightern årligen i ett kampsportshus i Las Vegas.

Vad jag som etnolog tar med mig genom dessa intensiva år som deltagande observatör och doktorand inom ämnet, är framför allt den euforiska glädjen och lyckan som många kvinnliga och manliga informanter uppvisar inom sporten. En annan viktig aspekt är att mixed martial arts också är svårdefinierad som utövande konstform. För hur ska man egentligen klassificera fenomenet? Är MMA en idrott, en sport, en kultur, en, ja vad? Det vi kan konstatera och se är att människor konsumerar idrotten som aldrig förr och att den fortsätter att fylla arenor, klubbar och att det är den snabbast växande idrotten runt världen. Människan har alltid fascinerats av kamp, strategi och friktion mellan individer, grupper och stridförande parter (på gott och ont tyvärr) och MMA är inget undantag, snarare tvärtom. MMA fortsätter att ta mark och alltfler idrottsmän och kvinnor från boxning och brottning tar sig över till MMA, där framförallt de stora pengarna finns att tjäna för de som är framgångsrika i oktagonen. Och de är många på kö som vill testa sina kroppsliga fysiska förmågor mot andra människor.

IMG_1110

Nu den 24 januari är det då dags igen för Sverige att hålla sin tredje UFC gala på hemmaplan i Stockholm på Tele 2 arena, då Alexander ”The Mauler” (stridsyxan) tar sig an Anthony ”Rumble” Johnson inför en fanatisk hemmapublik. Två gånger tidigare har Sverige huserat sådana här gigantiska fightinggalor med publiksiffror på ca 18 000 personer, närmre bestämt i globen där UFC varit på plats 2012 och 2013. Jag har själv haft förmånen att på nära håll i globen få följa med backstage och se olika fighters förberedelser och mentala laddningar i omklädningsrummen och för mig som etnolog är det nästan som att vara precis som i en film från 1980-talet. Man får nästan nypa sig i armen då det lätt blir för exotiskt och man glömmer sin roll som observatör. MMA skapar ett rus för dess deltagare, en kroppslig sensationskänsla som är mycket lockande. Jag har själv snuddat vid denna kroppsliga berusning i att sparras och träna hårt i gymmet. Det är framförallt att kampas med en annan människa som skapar denna ”kick” och som får en att känna sig levande, uppleva livet på riktigt och komma verkligen nära sig själv som människa. Det är det som jag tror lockar i den hektiska värld vi lever i.

Magnus Stenius

Etnolog och kulturforskare