Synliggörande av queer historia

Under Umeå Europeiska Filmfestival hölls ett samtal om synliggörande av queer historia. Samtalet var en del av programmet ”Making communities: life after the revolution” som Lesbisk Makt gjorde tillsammans med Konstfrämjandet i Västerbotten och Umeå Europeiska Filmfestival.

Hur synliggörs queer historia och varför göra på just det sättet? På vilket sätt kan gestaltning och visuell kommunikation vara politiska verktyg i synliggörandet av queer historia? Med vilka ord, av vem och för vilka återberättas historien?

Moderator för samtalet var Evelina Liliequist, doktorand i etnologi vid Umeå universitet som forskar om betydelsen av sociala medier för hbtq-personer i norra Sverige.

Medverkande:

Elfrida Bergman är kulturanalytiker och normkritisk konsult. Tillsammans med Sara Lindquist driver Elfrida, genom föreningen Lesbisk Makt, projektet Myter och Verkligheter – En Lesbisk Odyssé. Projektet synliggör och utforskar lesbisk historia och nutid i Norrland. (Elfrida är alumn från kulturanalysprogrammet på Umeå universitet, läs och hör mer om kulturanalysprogrammet här: Elfrida om att vara kulturanalytiker)

Anna Linder är verksam som konstnär, curator och kulturproducent. Under åren 2013-2017 var hon konstnärlig forskare vid Akademin Valand i Göteborg med projektet Queera rörliga bilder. Under 2016 initierade Linder The Swedish Archive for Queer Moving Images som en del av hennes forskning och synliggörande av queer historia.

IMG-8507

Evelina Liliequist, doktorand i etnologi, var moderator för samtalet.

 

Annonser

Grattis till kandidatexamen i kulturanalys!

FullSizeRender

Nyexaminerade kandidater i kulturanalys

Ett STORT grattis till den sjunde kullen kulturanalytiker som tagit examen sedan programmet startade 2002! Kulturanalys är en efterfrågad kompetens på arbetsmarknaden, tidigare alumner jobbar bland annat med jämställdhets- och integrationsfrågor på myndigheter, driver egna företag, jobbar som kulturproducenter och några har gått vidare inom akademin som doktorander och forskare. En bred arbetsmarknad väntar våra nyexaminerade kulturanalytiker och vi önskar er all lycka till i framtiden!

Kulturanalytikerna anordnar event om jämställdhet den 22 november

I morgon tisdag 22 november genomför studenterna på Kulturanalysprogrammet ett event om jämställdhet, och hur man kan jobba med jämställdhet i olika sektorer.

Eventet är öppet för alla intresserade, och det är bara att titta in en kortare eller längre stund.

Lokal: Rum för lärande, Humanisthuset, Umeå universitet.

Program
09:30-10:00 Uppstart, öppning
10:00-11:00 Vård, Skola och Omsorg. Föreläsare Jenny Saba Persson
11:00-11:15 Kaffe
11:15-12:15 Turism, Upplevelse och Kultur. Föreläsare Emma Swanström
12:15-13:15 Lunch
13:15-14:15 Ekonomi, Organisation och Näringsliv. Föreläsare Evelina Liliequist och Emma Swanström
14:15-14:30 Avslutning
14:30-16:00 Mingel, nätverkande och samtal.

Studentuppdrag: Tempelhof – en återerövrad plats i staden

Sandra Andersson, Olivia Sjölén och Micaela Unée är studenter på Kulturanalysprogrammet, termin 4. Förra veckan deltog de på den utlandsexkursion som ingår i Kulturanalysprogrammet och i år genomfördes i Berlin. Tanken med att åka utanför landets gränser är bland annat att studera olika sätt som man kan arbeta med kulturanalys. Studenterna fick under veckan också genomföra individuella studentuppdrag. I denna bloggpost berättar Sandra, Oliva och Micaela om sin observation av Tempelhof  – en återerövrad plats i staden.

IMG_7802

Sandra Andersson, Olivia Sjölén och Micaela Unée genomförde en observation på Tempelhof som sitt studentuppdrag i Berlin.

Som en del av vårt studentuppdrag bestämde vi oss för att besöka Tempelhof, en gammal nedlagd flygplats inne i Berlin som delvis användes för att frakta mat och andra nödvändigheter in till Västberlin. En plats som hade kunnat bli en öde betongbunker efter att flygplatsen lades ner men som nu är något helt annat. Vid ingången syns inte så mycket av det gamla flygfältet utan bara ett litet, litet skjul där en person ser ut att sitta och jobba och något som ser ut som en inhägnad swimmingpool. När vi kommer närmare ser vi att den användes som vattenreservoar om något plan skulle börja brinna. Bortanför vattenreservoaren öppnar det äntligen upp sig och vi ser ut över den gamla flygplatsen. Istället för enbart betong breder gräs ut sig, där sitter folk och har picknick, flyger drake och vindsurfar, spelar fotboll eller ber. På den gamla landningsbanan svischar cyklar förbi, både motions- och träningscyklister, folk som lär sig själva eller sina barn att åka rullskridskor eller skateboard och människor som joggar eller kanske bara tar en lugn promenad.

IMG_7803

Tempelhof

Trots det att det är mulet och blåser en del är det ändå ganska mycket folk i rörelse här. Ju längre in på flygfältet vi kommer desto större känns det som att den är och trots att vi kan se bilar och annan trafik i utkanten av parken så är det enda som hörs fågelsång. När vi ser oss omkring ser vi att det står flygplan utplacerade lite här och var, som för att påminna om vad det har varit för plats. Idag är det något helt annat, en park. En plats att ta igen sig på eller att träna på, här finns massor med möjligheter. Det är intressant att se att något som hade kunnat bli en övergiven, övervuxen betongbunker istället har blivit en plats för alla, en plats som staden tagit tillbaka istället för att överge.

– Sandra Andersson, Olivia Sjölén, Micaela Unée

Die_Tempelhofer_Freiheit_-_Ort_fuer_Sport__Freizeit_und_Kultur1

Tempelhof en solig dag. Bild lånad från http://www.berlinunwrapped.com/freedom-field/

Vill du bli kulturanalytiker?
Kulturanalysprogrammet har intag endast vartannat år. Just nu har du möjlighet att söka! Gå in på antagning.se och gör en sen anmälan så ses vi till hösten!

För mer information:
Kontakta programföreståndaren Bo Nilsson (bo.nilsson@umu.se).

Kulturanalysprogrammet i Berlin

Förra veckan gick Kulturanalysprogrammets utlandsexkursion av stapeln. Förr om åren har vi rest till Edinburgh, Warszawa, Dublin och Berlin. I år reste vi – 25 studenter på termin 4 och tre lärare – tillbaka till Berlin. På programmet stod både gemensamma besök på kulturinstitutioner och individuella studentuppgifter.

Tanken med att åka utanför landets gränser är bland annat att studera olika sätt som man kan arbeta med kulturanalys. Hur arbetar olika institutioner med att hantera och arbeta med kulturarv och hur tänker de kring frågor som har med mångfald och jämställdhet att göra? Studenterna har själva arbetat med att ta fram förslag för de aktiviteter som genomfördes.

IMG_7406

Kulturanalysstudenter i väntan på att Judiska museet ska öppna. På bilden syns även Johan Hallqvist, doktorand i etnologi.

I år besökte vi bland annat Judiska museet. Där fick vi en guidad tur som både beskrev utställningarnas innehåll, syfte och metoder, men som också omfattade hur museets arkitektur högst påtagligt deltar i förmedlandet av känslor och kunskaper.

IMG_7424

Det Judiska museet består av två delar, bilden visar den nyare delen som är ritad av den amerikanske arkitekten Daniel Libeskind. Huskroppen är en lång zick-zack-formad byggnad, ”det ser nästan ut som en orm” som en av studenterna sa. Tanken med denna arkitektur är att skapa en känsla av förvirring och att man är vilse.

IMG_7445

Genomgående i museet finns tomrum som detta eller helt svarta partier. Dessa ska representera det som inte längre finns i den judiska historien, nuet och framtiden. Artefakter, objekt, människor, kultur, allt som förstördes under naziregimen.

IMG_7449

Garten des Exils, Judiska museet, Berlin – en illustration av att tvingas ryckas upp med rötterna och fly till ett nytt land.

Besöket ledde till reflektioner hur andra världskriget och förintelsen också är närvarande utanför museet i olika monument. Särskilt närvarande är kanske de minnesplattor i mässing över offer för förintelsen som placerats bland gatstenen. De kallas för ”Stolpersteine” (”snubbelstenar”) eftersom en del av dem är aningens upphöjda och därmed lätta att snava till på. Men namnet snubbelstenar är talande på flera sätt och dess kanske viktigaste symbolik är att namnet pekar på något som skaver och stör, och som måste få fortsätta skava och störa. Plattorna är en del av vardagen, men de ska inte bli så vardagliga att de blir osynliga. I den bemärkelsen associerar snubbelstensprojektet till Judiska museets sneda och oregelbundna arkitektur som en metod för kunskapsproduktion och förståelse. (Mer om Gunter Demnigs snubbelstensprojekt kan du läsa här: stolpersteine.eu/en/home)

IMG_7635

”Stolpersteine” (”snubbelstenar”) i gatorna utanför de hus där judiska invånare bodde som tvingades fly sina hem, mördades eller deporterades under naziregimen.

IMG_7695

Minnesmärket ”Rosa triangeln” på tunnelbanestationen Nollendorfplatz, minner om de homosexuella som dog under förintelsen. De rosa trianglarna var symbolen för homosexuella i koncentrationslägren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi besökte också Samfundet Magnus Hirschfeldt där medlemmarna enträget försökt samla in stulen och förlorad litteratur och andra efterlämningar av sexologen Magnus Hirschfeldt som levde i exil under naziregimen.

IMG_7618

Besök på Samfundet Magnus Hirschfeldt

Ytterligare några museibesök hanns med. En del besökte Schwules Museum som sägs vara världens första hbtq-museum (det öppnade 1985). Andra besökte Museum für Fotographie, åter andra Medizinhistorisches Museum.

IMG_7633

Bo Nilsson, programföreståndare för Kulturanalysprogrammet, blev en superhjälte på Schwules Museum!

I övrigt genomförde studenterna individuella studentuppdrag. En del gjorde observationer, andra genomförde intervjuer. Tanken med dessa uppdrag är bland annat att öva sig i fältmetoder. Som kulturanalytiker är det viktigt att hela tiden öva sin blick att se och att komma på sätt att skapa kunskap och förståelse! En viktig del av Kulturanalysprogrammet är också att studenterna ska få möjlighet att profilera sig individuellt.

Bland annat intervjuades en ansvarig vid Computerspielemuseum (museet för tv- och dataspel) om synen på kultur, kulturpolitik och hur detta påverkar statliga museibidrag. En student med intresse för hållbarhetsfrågor intervjuade en samordnare vid Haus der Demokratie und Menschenrechte (en plats som samlar organisationer som arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter under samma tak). Intervjun handlade om hur de arbetar med hållbarhet och hållbar utveckling. Två studenter intervjuade anställda vid Jugendtheaterbüro Berlin, en teater som arbetar brett med kulturevenemang för att främja jämställdhet och mångfald. Andra studenter fördjupande sig i sådant som föll inom deras specifika intresseområden.

Efter arbetstid fanns såklart också tillfälle att njuta av staden Berlin – inte minst vegetarianer och veganer uppskattade restaurangernas utbud!

Vill du bli kulturanalytiker?
Kulturanalysprogrammet har intag endast vartannat år. Just nu har du möjlighet att söka! Gå in på antagning.se och gör en sen anmälan så ses vi till hösten!

För mer information:
Kontakta programföreståndaren Bo Nilsson (bo.nilsson@umu.se).

 

 

Intervju med skaparna bakom podcasten Normer och vardag.

12842475_10208774442218343_65784275_oKulturanalysstudenterna Sandra Andersson, Mathilda Grindefors Sponton, Moa Carlsson Gustafsson och Ella Lepistö har startat podcasten Normer och vardag. Vi bad dem berätta lite mer om podden och vad det tycker om sin utbildning på kulturanalysprogrammet

– Vi valde att starta vår podcast som en del av ett projektarbete vi håller på med just nu på kulturanalysprogrammet. Vi ser podden som ett verktyg för att förklara vad kulturanalys innebär och hur man kan använda sig av det i dagliga livet. Podcast är något väldigt aktuellt just nu och ett intressant medium. Det är en kanal som kan nå ut till väldigt många, men som det bara krävs små medel för att producera.

– De avsnitt vi har inplanerade just nu kommer handla om etnicitet och rasism, klass, synen på sex och samlevnad och till sist funktionsvariation. Vi kommer fortsättningsvis försöka ha med lite olika gäster på olika avsnitt för att få in olika infallsvinklar vi inte har, dels också för att skapa dynamik i samtalen. I förra avsnittet som handlade om manlighet och maskulinitet gästades vi av vår klasskamrat David Näsholm och Bo Nilsson som är programföreståndare på KA-programmet. Sedan vi startade podden så har vi släppt ett avsnitt i veckan, nästa kommer ut på torsdag den 17/3. Alla borde lyssna!

12837362_10208774441058314_733719225_o

Sandra Andersson, Mathilda Grindefors Sponton, Moa Carlsson Gustafsson och Ella Lepistö trivs på kulturanalysprogrammet.

Mathilda berättar att hon studerar kulturanalysprogrammet för att få verktyg att förstå och kanske kunna förändra ojämlikheter i samhället, både lokalt och globalt. Moa valde det eftersom hon alltid har varit intresserad av varför människor handlar, tycker och säger som de gör, och det har följt henne sedan hon var liten så därför kändes det självklart att välja KA när hon väl hittade det. Sandra valde programmet eftersom hon är intresserad av människor och vad som påverkar oss att göra som vi gör, olika strukturer och normer som vi inte alltid tänker på men som finns där hela tiden. Ella valde programmet eftersom det kändes som en salig blandning av många intresseområden invävda i ett program.

– Vi trivs jättebra och det är en jätteintressant utbildning med många olika inslag, både teoretiska och praktiska moment. Lärarna är engagerade, peppande och extremt kunniga, vilket blir motiverande för oss. Det är också många tidigare elever som kommer och föreläser om sina egna erfarenheter efter studierna och vilket också ger oss många alternativ på vart man kan ta vägen efter examen. Det finns alla möjligheter. Det här är ett väldigt brett program med många möjligheter att själv styra sin utbildning och därigenom passar det många, förutsatt att en är intresserad av människor i alla möjliga och omöjliga former. Det kan vara allt ifrån musik, film och teater till strukturer, organisationer, skolor, vård, turism och allt där emellan!

Normer & Vardag – ny kulturanalytisk podd

12743659_1666667460249425_5037118185126803978_nIdag startar den kulturanalytiska podden Normer & Vardag på initiativ av Moa Carlsson Gustafsson, Sandra Andersson, Ella Lepistö och Mathilda Grindefors Sponton som alla är studenter på kulturanalysprogrammet. I podden diskuteras olika fenomen, händelser och liknande ur ett kulturanalytiskt perspektiv.  Första avsnittet går under namnet ”Man föds inte till kvinna, man blir det”. Planen är att podden kommer att sändas varannan vecka. Mer information om podden går att finna på Facebook under namnet Normer & Vardag och på Instagram med namnet @normerochvardag, själva podden finns på iTunes, Podcaster och Podcast Addict om en söker på Normer & Vardag och dessutom på Soundcloud via denna länk.

#Dressgate – om internet-lore, virala spridningar och vetenskap

Under den senaste veckan har det förekommit bilder på en klänning i olika sociala medier. På t.ex. Facebook och Twitter har frågan diskuterats: Är klänningen vit/guld eller svart/blå? Eller vit först och blå sedan? Etnologen Helena Pettersson reflekterar över ett populärkulturellt fenomen utifrån perspektiv från kulturanalys och vetenskapsstudier.

Utan tvekan var det många personer som engagerade sig i frågan och det uppstod en stor förvirring kring klänning och färger. Vissa skrev i kommentarsfälten att klänningen var svart, andra att den var vit. Somliga skrev att de hade sett både en vit och en svart klänning.

White or blue

Facebook-inlägg

Spekulationerna var också många. Hade den vita klänningsbilden plötsligt bytts ut mot en svart? Var det någon som aktivt låg bakom dessa byten för att förvirra folk? De som sa att de såg en svart klänning, var det bara för att skoja med de som såg en vit? Var klänningen ett PR-trick?

Punked by the internet

Facebook-inlägg

På Facebook och Twitter diskuterades huruvida det var olika medietyper som gav upphov till de olika färgerna. Var klänningen vit på datorns bildskärm och svart på surf-plattan? Andra menade att det var olika klänningar i olika färger eller att de olika bilderna helt enkelt hade färgmanipulerats.

Uppenbart olika bilder

Facebook-inlägg

Det fanns också många bildkommentarer, t.ex. med en av huvudpersonerna från filmen The Matrix, med texten ”There is no dress”. På ett par dygn var sociala medier fyllda av spekulationer, populärkulturella referenser och konspirationer.

The Matrix

Facebook-inlägg

Samtidigt pågick även en vetenskaplig diskussion. Vetenskapsredaktionen på Dagens Nyheter belyste diskussionen i webb-TV http://www.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/vilken-farg-har-klanningen/ . I tidningen The Guardian beskrevs fenomenet med klänningens olika färger i en artikel om färgperception http://www.theguardian.com/science/head-quarters/2015/feb/27/the-dress-blue-black-white-gold-vision-psychology-colour-constancy?CMP=share_btn_fb

#Dressgate är ett exempel på folklore på internet, där urbana legender, rykten, skämt, och bluffar sprids med hjälp av algoritmer och sociala aktiviteter via sociala medier, bloggar och e-post. Att många som sett en bild på klänningen och uppfattade diskussionen som ett hoax är inte förvånande. Vi är vana vid att det sprids suspekt bild- och textmaterial via sociala medier. Internet är en ständig källa för propaganda, konspirationer och manipulerad information – varför inte också en klänning i olika färger?

Debatten om klänningen antyder också att det är svårt för oss människor att föreställa oss att även det mänskliga biologiska systemet är flexibelt. Vi är vana vid att tro på det vi ser med våra egna ögon och det är för otroligt att människor skall kunna tolka olika färger på olika sätt. Trots det vet ju de flesta att det finns människor med olika färguppfattning i form av färgblindhet eller med svårighet att skilja på rött och grönt.

Men hur kommer det sig då, enligt synforskare, att vi ser klänningen i olika färger?

Jo: Synsystemet försöker tolka ytor som att de har entydiga färger, vilket brukar kallas färgkonstans. Det verkar självklart att en apelsin ser orange ut, men ljuset som träffar ögat när man tittar på apelsinen kan variera kraftigt på grund av hur den är belyst. Synsystemet löser till stor del problemet med hur ljus interagerar med ytor genom att läsa av den relativa färgskillnaden mellan olika ytor. I svag belysning är kvoten mellan det ljusa och mörka området samma som när båda ytorna är starkt belysta.

Kub

Figur 1. Kub ur olika belysning. Det ser ut som samma kub, men de är belysta på olika sätt.

Den här relativa färgbestämningen är så omedelbar i synsystemet att det är praktiskt taget omöjligt att bryta den. Kuberna i Figur 1 upplevs som samma, bara med olika belysning. Men faktum är att den näst yttersta ”gula” rutan i högra kuben är samma som den ”blå” i det yttersta hörnet i den vänstra kuben! Läsaren kan övertyga sig om att så är fallet genom att skriva ut bilden i färg, och klippa ut rutorna och lägga dem intill varandra. En kanske mer övertygande demonstration av hur synsystemet tillämpar relativ färg och ljushetsbestämning ges i Figur 2.

Rutor

Figur 2.  Rutorna A och B är likadana, men A upplevs mörkare än B eftersom A omges av ljusare rutor (och verkliga skillnader i ljusheten på siffrorna).

Så länge alla ytor vi ser är belysta på samma sätt fungerar den här metoden. Om belysningen varierar utan att vi vet om det, kan vi istället uppleva det som att ett föremål ändrar färg, när vi i själva verket bara ändrar belysningen på det. En sådan situation kan inträffa när man belyser ett föremål med en skarpt avskärmad strålkastare. I vardagliga situationer har vi i regel så rik visuell information, att vårt sysystem korrekt och stabilt kan härleda ljuskällorna, och hur de påverkar ljuset från föremålen vi betraktar, men med fotografier kan man enklare skapa en situation där informationen är mer tvetydig. Klänningen i #Dressgate är ett bra exempel på detta.

Synsystemet gör en tolkning av hur klänningen är belyst. Om vi tolkar att klänningen befinner sig i skugga kommer den att uppfattas som att den är guldfärgad och vit (eller ljusblå). Tolkar vi istället att klänningen är direkt belyst, upplevs klänningen som blå och svart. Sådana tvetydiga situationer brukar som regel leda till att synsystemet efter ett tag byter tolkning från den ena till den andra.

#Dressgate fick också resultatet att många forskare inom vision science ivrigt började diskutera klänningen  http://lpp.psycho.univ-paris5.fr/feel/?page_id=929  På några dygn hade flera forskare börjat utföra vetenskapliga tester samt använt klänningen i undervisningssammanhang. Ett populärkulturellt internet-fenomen resulterade i ivriga vetenskapliga diskussioner och experiment.

#Dressgate är ett intressant exempel på där kulturella tolkningar och biologiska förklaringar möts; där internet-lore produceras med spekulationer och rykten, parallellt med vetenskapliga förklaringar, och där förståelsen för vårt synsystem och för människan som biologisk varelse utmanas. Att så många blev engagerade i klänningens färg antyder också något om vår inställning till vår syn och tron på att synsystemet och vårt seende bär samma biologiska funktion. Vad skall vi tro på om vi inte kan tro på det vi kan se med våra egna ögon?

Batman & Robin

Bild från Twitter

Helena Pettersson, docent i etnologi

*Stort tack till Linus Holm för vetenskaplig redogörelse av synsystem och färger. Holm är docent vid inst. för psykologi, Umeå Universitet. Hans forskning inkluderar bl.a. vision science och kognitiv neurovetenskap.

VM i fotboll ur etnologiska perspektiv

Idag börjar VM i fotboll i Brasilien. För många blir det en fest – för många andra en pest. Hur angår det en etnolog? På massor av olika sätt!

Fotbolls-VM berättar om kön. Inte bara genom att lagen ska vara enkönade; män och kvinnor deltar inte ens i samma turnéring. Det finns VM i fotboll och VM i damfotboll och de hålls på olika plats och år. (Andra könskategorier finns inte i fotboll.) VI kommer att få se många exempel på ”manliga beteenden” – en del uppmuntrade, andra blir bestraffade (våldsamhet, skymfande språk). Intressant nog kommer vi att i en miljö som räknas som homofob få se män som kramar och pussar varandra.  Det handlar också om nationer, eller rättare sagt självständiga stater, och om att identifiera sig med en nation.  Och, att identifiera nationer: fotbollen håller vid liv en mängd stereotypa tankar om t ex effektivitet, individualism, hängivenhet, lekfullhet, feghet som typiska för hela folk.

Som de flesta idrotter handlar fotboll om kroppar som presterar: springa snabbt, jonglera bollar, skjuta med precision, reagera blixtsnabbt. Men till skillnad från t ex friidrott där det handlar om en individuell prestation i taget värderar fotbollen både fysiska prestationer och planering, strategi, list och samarbete. Individers förmåga att arbeta i grupp, och att underordna sig gruppens mål och tränarens/ledarens direktiv, är egenskaper som oftast ger framgång.

Fotboll är både ett spel och ett skåde-spel. Det är inte bara spelarnas kroppar som presterar; det måste finnas en publik som lever sig in i spelet, engageras av vad den ser, får adrenalinkickar när en möjlig målsituation etableras eller en konstfull bollhantering presteras. Ett mål ska skapa jublande människor som hoppar upp från sina sittplatser.

Fotbolls-VM berättar också om hur vardagslivet är organiserat, genom att invadera det. Människor kommer att lägga om sömn- och matvanor, styra om sin uppmärksamhet, låta fotbollen bli första samtalsämne. Konflikter uppstår i familjer och på arbetsplatser när man inte är överens om vilken plats fotbollen ska ta.

Och fotbollen är precis som vardagstillvaron medialiserad. Vi kommer inte bara att diskutera matcher, utan också TV-kommentatorer, kameravinklar, bildproducenter. Spelare bedöms både för vad de gör på planen och för vad de säger på presskonferenser.

Ett par doktorsavhandlingar i etnologi som är intressanta i sammanhanget är Jesper Fundbergs Kom igen, gubbar! om pojkfotboll och maskuliniteter och Fredrik Schougs Intima samhällsvisioner: sporten mellan minimalism och gigantism.

Alf Arvidsson