Jenny Ingridsdotter prisbelönad

Kungliga Skytteanska Samfundet har beslutat att 2021 tilldela sitt pris till yngre välförtjänt forskare vid Umeå universitets humanistiska fakultet, vilket utdelas vartannat år, till etnologen Jenny Ingridsdotter. https://www.aurora.umu.se/nyheter/2021/3/de-far-skytteanska-samfundets-priser-2021/

Jenny disputerade 2017 vid Södertörns högskola på avhandlingen The Promises of the Free World: Postsocialist Experience in Argentina and the Making of Migrants, Race, and Coloniality. 2018-20 har hon haft en postdoc-anställning vid institutionen för kultur- och medievetenskaper, och bland annat forskat om svenskättlingar i Argentina och deras kulturarvsproduktion. Nu driver hon ett forskningsprojekt om civilsamhällets betydelse i samband med skogsbränderna 2018 (se bloggposter nedan). Vi etnologkollegor är glada att Jenny sökte sig till Umeå och gratulerar till ett välförtjänt pris!

foto: Carolina Johansson Oviedo

Följ oss i fält – 4

Så blev det dags för de fältarbetande etnologerna i projektet om skogsbränderna 2018 att styra färden mot Jämtland och Ragunda kommun.

Det första fältarbetet utgick från Sundsvall sent på hösten. Det var en vacker morgon och färden gick längs med den ringlande vackra Indalsälven och de sluttande dalarna längs med dess sidor. Det var svårt att hålla ögonen ordentligt på vägen när älven glittrade så lockande.

Rastplats utanför Järkvissle

Hammarstrand ligger vid älvens strand och på ett lokalt café träffade jag en ortsbo som berättade att hen bestämt sig för att flytta till bygden efter att ha kört samma väg som jag just hade kommit på. Landskapet var så bedårande vackert att det inte gick att motstå. Jag hade full förståelse för den upplevelsen.

År 2007 var Hammarstrand med i TV-programmet ”Allt för byn” och då uppfördes denna skylt som liknar Hollywoodskylten

I Hammarstrand upprättade jag fältarbetesbas i en skidstuga och sedan träffade jag ett antal människor som berättade om sina upplevelser av den stora branden under sommaren 2018. Då brann det på ett flertal ställen i Ragunda kommun. Branden i Pålgård, precis utanför Hammarstrand blev särskilt allvarlig och några boende blev evakuerade.

Bild från platsen där branden tros ha startat i Pålgård

En av de som jag intervjuade beskrev hur det kändes i den torra heta sommaren att se rökpelarna stiga mot himlen från Pålgård. Hen sade att branden kändes så nära att ”det nästan gick att se lågorna”. Branden i Pålgård spred sig över terräng som var ganska otillgänglig och de som varit frivilliga ute i skogen berättade om de olika svårigheter som terrängen ställt till med. Det var svårt att ta sig upp på berget där branden hade startat.

 Svårtillgänglig terräng där branden rasade

Precis som i de andra orterna som vi besökt under fältarbetet var den frivilliga uppslutningen stor i Hammarstrand. Det var många som ville vara med och hjälpa till på olika sätt. Några gav sig ut i skogen, andra bakade pizza och kokade kaffe eller bredde mackor.

Hembygdsgården där febril aktivitet pågick under bränderna

En stor del av frivilligarbetet i Hammarstrand organiserades genom hembygdsföreningen. Föreningen mottog många gåvor både från privatpersoner och företag som möjliggjorde att de kunde göra i ordning 1000 smörgåsar per dag. Tack vare att de hade en rymlig gammal jordkällare kunde provianten hållas kall innan den flyttades ner till brandstationen där de frivilliga som arbetade i skogen kunde förse sig.

Under vintern gör vi några fler intervjuer i Ragunda kommun. Sedan är det dags att sammanställa materialet och återvända till de bygder som vi har varit i för att berätta om det som vi kommit fram till.

Jenny Ingridsdotter

Följ oss i fält – 2

Blogginlägg 2, 4 juli 2020

 

Den andra fältarbetsveckan innebar många mil i bil och nya vackra platser för intervjuer. Första dagen gjordes intervjuer i Ljusdal. Café Huller om buller, på Rosehills handelsträdgård, var generösa och lånade ut sina lokaler trots att de inte hade öppnat för säsongen ännu.

(bild 1, personal vid utebord, Café Huller om buller.)

Efter det var det dags att åter besöka Lima Torgås. Färden gick rakt västerut via Skattungbyn, över en märklig rälspassage i Oxberg och hamnade som längst västerut nära norska gränsen.

(Bild 2 rälspassage Oxberg)

Dagens första intervju ägde rum utomhus på ett gårdstun tillhörande ännu en servering. De flesta intervjuerna sker utomhus p g a risken för smittspridning av COVID 19, alternativt med iakttagande av noggrann handhygien och social distansering.

(bild 3 gårdsbild Bondasgården)

Mellan intervjuerna fanns det lite plats för så kallade ”hängsamtal”, varav ett ägde rum på Svenska kyrkan, som öppnade sitt kafé enkom för min skull och trakterade mig med en enorm blåbärsbulle. Kyrkoherde Birgitta Arneving berättade om deras del i bränderna, att de ställt upp med magasinering av föremål från de utrymda fäbodarna som var hotade av branden. Dessutom bistod de med kaffe och hela sopsäckar med bullar. I efterhand även samtalsstöd.

(bild 4 Svenska kyrkan)

(bild 5 fäbod)

Förutom ”snöbollsmetoden” använde jag mig av Facebook för att få fler intervjuer. Det ledde in på ett intressant spår som ledde till nya kontakter.

Dagen avslutades uppe i Rörbäcksnäs, där jag fick tillfälle att doppa tårna i en helt egen badsjö innan intervjun. Där blev jag visad den lokal som tidigare använts som brandvärn, men som nu, som så ofta på landsbygden, är nedlagd. Med tanke på de stora skogar som finns runtomkring orten, sammantaget med den nya typ av bränder som Sverige sett sedan 2014, känns det befogat att återrusta brandberedskapen på plats, eftersom tidsaspekten många gånger är helt avgörande för hur omfattande skadan blir.

(bild 6 Rörbäcksnäs brandvärn)

Efteråt ville inte bilen starta, men jag fick god hjälp av min intervjuperson så att jag kunde köra tillbaka över bergen, till Torgåsgården, som blivit mitt stamlokus.

Nästa dag hade jag återigen lite luft i programmet innan eftermiddagens intervju med fältbesök på skogen. Använde den till att kontakta nya personer att intervjua och att skriva fältdagbok, samt hamnade vid ett oväntat köksbord. På eftermiddagen for vi genom brandområdet, vilket var djupt beklämmande. Udden där branden började såg ut som jag fått beskrivet för mig, omfluten av vatten på två sidor och med myr på den tredje är det nånstans begripligt att räddningstjänsten trodde faran var över. Men marken brann under ytan och storbranden blev ett faktum.

(bild 7, udde där branden startade)

Kvällens sista intervju gjordes stående vid ett bygge, med intensiv uppvaktning av småsved (den sortens flygfän som kan driva en till vansinne trots sin litenhet), vilket gjorde den tämligen kort men innehållsrik. Varje intervju lägger till några pusselbitar till helhetsbilden och nya aspekter och aktörer kommer upp hela tiden, men i och med denna intervju gjordes återkopplingar till händelser i andra intervjuer som gjorde att jag kände mig färdig för den här gången.

Innan jag lämnade Torgås den sista dagen tittade jag in på Lima besparingsskog och fick med mig en broschyr om Dalarnas besparingsskogar, en intressant företeelse som går tillbaka till skiftena under 1800-talet. Pengar från de gemensamma skogarna återinvesteras i bygdens behov, här t ex i form av ett utomhusbad för alla boende.

(bild 8, Lima besparingsskog)

Sista intervjun för den här veckan gick av stapeln på ett helt annat ställe, djupt in i ”finnmarken” i en annan del av Dalarna. Vindlande grusvägar som plötsligt öppnade sig för bebyggd och brukad mark, mötte inte en enda bil på hela färden. Med återlämnandet av hyrbilen i Borlänge var fältvecka 2 slut. Funderar över hur lätt det är att fältarbeta när en har full markservice och sänder en tanke till alla kvinnor i historien som stått för detta obetalda arbete tidigare.

(bild 9, odling på finnmarken)

Följ med oss i fält!

Maria Vallström gästbloggar i sommar från projektet ”Mobiliserade byar; hur lokalsamhällen agerade under skogsbränderna 2018 och omorienterar sig mot framtiden” (proj. ledare Jenny Ingridsdotter).

Forskningsprojektet ”Mobiliserade byar” (finansierat av FORMAS) är mitt i sitt första fältarbete och här har ni chansen att följa oss lite på vägen. Första trippen gick till Lima, Dalarna, via Vansbro, för att prata med inblandade människor i storbranden i Torgås sommaren 2018. Det vi är intresserade av är hur lokalsamhällen agerade under bränderna, med utgångspunkt i platserna. Projektet kommer att bedrivas i Dalarna, Hälsingland och Jämtland. Vi kommer inte att nämna några namn i bloggen, p g a etiska skäl, men en inblick i vad vi gör har efterfrågats och presenteras här med några bilder:

20200615_114710

Första anhalten var Vansbro, där vi pratade med räddningstjänsten och en entreprenör som deltog i arbetet med att släcka bränderna. Det var tack vare räddningstjänsten vi styrde om planerna från Älvdalen till Torgås och vi fick också flera tips på andra personer att intervjua, enligt den så kallade ”snöbollsmetoden”. Den här dagen hann jag också med ett åtta minuter långt möte med SLU om vårt nya nätverk ”Hållbara landsbygder” i Håkanssons konditoris fina trädgård.

20200615_185126 Färden gick vidare längs västerdalälven, via en korvpaus i Malung, till Torgås. Orten, som ligger en liten bit norr om Lima, präglas av vintersport. Här är skiduthyrningen, i slutet på byn finns en skylt med varning för halka på konstsnö från Kläppen. Boendet på Torgåsgården bjöd på ett fint kvällsdopp efter dagens tredje intervju.

20200615_190438Det visade sig vara lite svårt att få tag i folk att intervjua denna vecka precis innan midsommar, så det fick bli ett gammalt etnologknep: kolla anslagstavlorna. Satte själv upp lappar om projektet där och på COOP Limedsforsen för att folk skulle kunna höra av sig.

20200616_114422Gjorde två ”pop-up” intervjuer med butikspersonal på ställen som intervjuerna pekat ut som delaktiga i den omfattande mobilisering som gjordes 2018. Det fick bli ganska korta intervjuer inflikade mellan kunderna och bitvis med hög ljudnivå, men var värdefullt ändå.

20200616_102532 En viktig aktör visade sig vara Lima Besparingsskog, beläget i Lima centrum. P g a att laga skifte inte genomfördes fullt ut i Dalarna är många skogsskiften väldigt små och smala. Markägarna här har gått samman i en gemensam organisation, Lima besparingsskog, som har egen brandbekämpningsutrustning och har även förstärkt denna efter 2018. De var snabbt på plats och släckte när det brann i deras egen skog, men hjälpte också till vid de närliggande stora bränderna som uppstod efter det.

En svag punkt i beredskapen som blev tydlig i intervjuerna, är att markägarna inte alltid har förutsättningar för att klara av eftersläckningen och här behöver nya lösningar och samarbeten tas fram. En styrka vid både mobilisering av resurser och själva brandsläckningsarbetet är lokalkännedom. En annan intressant sak är den informella organiseringen av hjälp, att alla omedelbart ställer upp för sin plats på alla sätt de kan, vare sig det gäller röjande av brandgator, fixande av tvätt, logi och mat eller att bistå med redskap och armar som hjälper till i själva brandsläckningsarbetet.

20200615_184502

Med Limas vackra kyrka i ryggen styrde jag kosan mot Mora, längs en lång genväg på grus som jag fått tips på av en intervjuperson. En glass och kort mobilladdning på den undersköna campingen i Venjan gjorde resan lätt fram mot Siljan. Expediten här råkade också vara med i brandvärnet lokalt, som en av få kvinnor. Dilemmat med varje fältarbete aktualiserades, det är svårt att sluta där avgränsningen är dragen. Världen sitter oundvikligen ihop.