Två nya boksläpp

I dagarna har två nya antologier utkommit med bidrag från ett flertal Umeåetnologer.

12715624_1733570453529690_2871809737287581631_n

Cross-Cultural Interviewing. Feminist experiences and reflections.

I antologin Cross-Cultural Interviewing. Feminist Experiences and Reflections tar forskarna utgångspunkt i egna erfarenheter av kvalitativa intervjuer och olika dilemman de stött på i intervjusituationen. Medverkar gör bland annat etnologerna Marianne Liliequist, Britta Lundgren, Katarzyna Wolanik Boström, Anna Sofia Lundgren, Angelika Sjöstedt Landén och Ida Kock.

Anna Sofia Lundgren och Anna Johansson medverkar i en ny antologi inom fältet digital humaniora: Research Methods for Reading Digital Data in the Digital Humanities. Boken introducerar bland annat tekniker och metoder för forskare att läsa in digitalt material. 

43199_anna-j-web

Anna Johansson medverkar i ny antologi inom fältet Digital Humaniora

ASLundgren

Anna Sofia Lundgren medverkar i ny antologi inom fältet Digital Humaniora

Annonser

#Dressgate – om internet-lore, virala spridningar och vetenskap

Under den senaste veckan har det förekommit bilder på en klänning i olika sociala medier. På t.ex. Facebook och Twitter har frågan diskuterats: Är klänningen vit/guld eller svart/blå? Eller vit först och blå sedan? Etnologen Helena Pettersson reflekterar över ett populärkulturellt fenomen utifrån perspektiv från kulturanalys och vetenskapsstudier.

Utan tvekan var det många personer som engagerade sig i frågan och det uppstod en stor förvirring kring klänning och färger. Vissa skrev i kommentarsfälten att klänningen var svart, andra att den var vit. Somliga skrev att de hade sett både en vit och en svart klänning.

White or blue

Facebook-inlägg

Spekulationerna var också många. Hade den vita klänningsbilden plötsligt bytts ut mot en svart? Var det någon som aktivt låg bakom dessa byten för att förvirra folk? De som sa att de såg en svart klänning, var det bara för att skoja med de som såg en vit? Var klänningen ett PR-trick?

Punked by the internet

Facebook-inlägg

På Facebook och Twitter diskuterades huruvida det var olika medietyper som gav upphov till de olika färgerna. Var klänningen vit på datorns bildskärm och svart på surf-plattan? Andra menade att det var olika klänningar i olika färger eller att de olika bilderna helt enkelt hade färgmanipulerats.

Uppenbart olika bilder

Facebook-inlägg

Det fanns också många bildkommentarer, t.ex. med en av huvudpersonerna från filmen The Matrix, med texten ”There is no dress”. På ett par dygn var sociala medier fyllda av spekulationer, populärkulturella referenser och konspirationer.

The Matrix

Facebook-inlägg

Samtidigt pågick även en vetenskaplig diskussion. Vetenskapsredaktionen på Dagens Nyheter belyste diskussionen i webb-TV http://www.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/vilken-farg-har-klanningen/ . I tidningen The Guardian beskrevs fenomenet med klänningens olika färger i en artikel om färgperception http://www.theguardian.com/science/head-quarters/2015/feb/27/the-dress-blue-black-white-gold-vision-psychology-colour-constancy?CMP=share_btn_fb

#Dressgate är ett exempel på folklore på internet, där urbana legender, rykten, skämt, och bluffar sprids med hjälp av algoritmer och sociala aktiviteter via sociala medier, bloggar och e-post. Att många som sett en bild på klänningen och uppfattade diskussionen som ett hoax är inte förvånande. Vi är vana vid att det sprids suspekt bild- och textmaterial via sociala medier. Internet är en ständig källa för propaganda, konspirationer och manipulerad information – varför inte också en klänning i olika färger?

Debatten om klänningen antyder också att det är svårt för oss människor att föreställa oss att även det mänskliga biologiska systemet är flexibelt. Vi är vana vid att tro på det vi ser med våra egna ögon och det är för otroligt att människor skall kunna tolka olika färger på olika sätt. Trots det vet ju de flesta att det finns människor med olika färguppfattning i form av färgblindhet eller med svårighet att skilja på rött och grönt.

Men hur kommer det sig då, enligt synforskare, att vi ser klänningen i olika färger?

Jo: Synsystemet försöker tolka ytor som att de har entydiga färger, vilket brukar kallas färgkonstans. Det verkar självklart att en apelsin ser orange ut, men ljuset som träffar ögat när man tittar på apelsinen kan variera kraftigt på grund av hur den är belyst. Synsystemet löser till stor del problemet med hur ljus interagerar med ytor genom att läsa av den relativa färgskillnaden mellan olika ytor. I svag belysning är kvoten mellan det ljusa och mörka området samma som när båda ytorna är starkt belysta.

Kub

Figur 1. Kub ur olika belysning. Det ser ut som samma kub, men de är belysta på olika sätt.

Den här relativa färgbestämningen är så omedelbar i synsystemet att det är praktiskt taget omöjligt att bryta den. Kuberna i Figur 1 upplevs som samma, bara med olika belysning. Men faktum är att den näst yttersta ”gula” rutan i högra kuben är samma som den ”blå” i det yttersta hörnet i den vänstra kuben! Läsaren kan övertyga sig om att så är fallet genom att skriva ut bilden i färg, och klippa ut rutorna och lägga dem intill varandra. En kanske mer övertygande demonstration av hur synsystemet tillämpar relativ färg och ljushetsbestämning ges i Figur 2.

Rutor

Figur 2.  Rutorna A och B är likadana, men A upplevs mörkare än B eftersom A omges av ljusare rutor (och verkliga skillnader i ljusheten på siffrorna).

Så länge alla ytor vi ser är belysta på samma sätt fungerar den här metoden. Om belysningen varierar utan att vi vet om det, kan vi istället uppleva det som att ett föremål ändrar färg, när vi i själva verket bara ändrar belysningen på det. En sådan situation kan inträffa när man belyser ett föremål med en skarpt avskärmad strålkastare. I vardagliga situationer har vi i regel så rik visuell information, att vårt sysystem korrekt och stabilt kan härleda ljuskällorna, och hur de påverkar ljuset från föremålen vi betraktar, men med fotografier kan man enklare skapa en situation där informationen är mer tvetydig. Klänningen i #Dressgate är ett bra exempel på detta.

Synsystemet gör en tolkning av hur klänningen är belyst. Om vi tolkar att klänningen befinner sig i skugga kommer den att uppfattas som att den är guldfärgad och vit (eller ljusblå). Tolkar vi istället att klänningen är direkt belyst, upplevs klänningen som blå och svart. Sådana tvetydiga situationer brukar som regel leda till att synsystemet efter ett tag byter tolkning från den ena till den andra.

#Dressgate fick också resultatet att många forskare inom vision science ivrigt började diskutera klänningen  http://lpp.psycho.univ-paris5.fr/feel/?page_id=929  På några dygn hade flera forskare börjat utföra vetenskapliga tester samt använt klänningen i undervisningssammanhang. Ett populärkulturellt internet-fenomen resulterade i ivriga vetenskapliga diskussioner och experiment.

#Dressgate är ett intressant exempel på där kulturella tolkningar och biologiska förklaringar möts; där internet-lore produceras med spekulationer och rykten, parallellt med vetenskapliga förklaringar, och där förståelsen för vårt synsystem och för människan som biologisk varelse utmanas. Att så många blev engagerade i klänningens färg antyder också något om vår inställning till vår syn och tron på att synsystemet och vårt seende bär samma biologiska funktion. Vad skall vi tro på om vi inte kan tro på det vi kan se med våra egna ögon?

Batman & Robin

Bild från Twitter

Helena Pettersson, docent i etnologi

*Stort tack till Linus Holm för vetenskaplig redogörelse av synsystem och färger. Holm är docent vid inst. för psykologi, Umeå Universitet. Hans forskning inkluderar bl.a. vision science och kognitiv neurovetenskap.

Evelina Liliequist pratar på Skellefteå Pride 28 november

Featured image

28-30 november är det dags för allra första upplagan av Skellefteå Pride. Jag har blivit inbjuden att berätta lite om mitt avhandlingsprojekt Icke-heterosexuella online – Digital öppenhet för alla? Jag kommer att berätta om projektet och samtala tillsammans med publiken om sociala mediers betydelse för icke-heterosexuella och vilka möjligheter och begränsningar digitala forum har. Vad får det till exempel för konsekvenser för de som av olika skäl inte vill/kan/törs/får vara öppna, att många RFSL-föreningar i dag använder Facebookgrupper som sin primära informationskanal, och ofta har valt öppna sekretessinställningar vilket gör att alla som har ett konto på FB kan läsa inlägg och se vilka som är med i gruppen?

Varmt välkomna att delta på seminariet, mer information hittar du här.

Turf och upplevelser av ett landskap

Under sommaren har jag utforskat spelet Turf och ger mig här i kast att analysera mina upplevelser genom fenomenologisk metod, det vill säga med utgångspunkt i kroppsliga och sinnliga erfarenheter.

Ordet turf kan betyda grästuva eller territorium. Enkelt förklarat så är det en mobilapp som kopplar upp spelarna genom GPS-mottagaren* mot satelliter för att avgöra deras position på en karta. Kartan indikerar turf-zoner**, fysiska platser motsvarande några kvadratmeter på en allmän utomhusplats. Spelaren ska ta sig till en zon och uppehålla sig inom den i drygt en halv minut. På så sett erövras zonen och spelaren får poäng. När en zon blir din färgas den grön i din app. En röd zon innehas av någon annan och blir mål för andra spelare. Det gäller att besöka så många zoner som möjligt och också hoppas på att få behålla zonerna länge då de även genererar poäng per timme. Ju fler poäng, desto högre rank når du och kan kamma hem tekniska fördelar och medaljer.

Turf Falun

Turfzon på torget i Falun framför en staty av Engelbrekt.

Varje turf-omgång är en kalendermånad. Senaste omgången startade klockan 12:00 söndagen den 3:e augusti. Precis innan var det inte mycket aktivitet i Umeå men prick 12:00 när alla zoner blev neutrala och orangea dök det upp flera gubbar över den digitala stadskartan. En dryg timme senare hade staden färgats nästan helt röd igen då de flesta zoner erövrats. Som om det utspelades ett krigsslag genom mobiltelefonerna, ett för utomstående osynligt fältslag. Att ”turfa” är lite som att spela ett datorspel fast utomhus. Du befinner dig i den fysiska världen och i den digitala samtidigt. På skärmen kan du se motspelare som ikoner (ifall de har aktiverat GPS) och räkna ut var de är på väg och lägga upp din egen strategi. Men helt plötsligt kan det också vara så att två turfare hamnar på samma zon samtidigt och du får ett ansikte på ett användarnamn och kanske även en pratstund.

Mobiltelefonen blir här en förlängning av kroppen genom vilken jag upplever världen, jag blir en så kallad cyborg. Teknologin integreras och blir en naturlig del av min vardag och i mina rutiner och rörelser. Jag låter den guida mig var jag ska bege mig härnäst och finner mig på nya platser och ser nya vyer, svänger av på gator och in i bostadsområden jag aldrig förr noterat eller haft anledning att besöka. Rösten som säger ”zone lost” kan få mig att planera om min rutt från punkt A till punkt B för att återta det som var ”mitt”.

När jag i somras besökte Dalarna lät jag appen guida mig och jag hamnade snart utanför de upptrampade turistlederna. Spelet gör mig till en upptäckare men också conquistador när jag erhåller medaljen för bedriften att jag besökt fem olika regioner i Sverige. När jag rör mig förändras bilden av landskapet, avstånd krymper och växer och perspektiven förändras. Även i min smartphone förändras det, med den stora skillnaden att här visar kartan visar världen uppifrån medan jag erfar den mestadels horisontellt.

Snart har jag lärt mig exakt var en zon börjar och kan med hjälp av geografiska riktmärken ställa mig i zonen utan att konsultera appen. Min mentala karta har expanderats och jag har absorberat geografisk kunskap och rör mig smidigare och snabbare mellan zonerna. Zonerna i sig har blivit platser av betydelse och spelet förändrar min interaktion med platsen. Ibland kan jag smälta in i folkhavet på Rådhustorget. Andra gånger förmodar jag att det måste se suspekt ut när jag kliver av cykeln för att klättra upp på en liten kulle i ett bostadskvarter eller promenera ut på en brygga vid Nydalasjön bara för att en halv minut senare bege mig iväg, ett beteende som skiljer hur jag annars skulle uppehålla mig där. I Västerbotten finns det drygt 300 aktiva turfare i olika åldrar och det är nästan alltid någon ute och jagar zoner. När jag inte har min GPS aktiverad kan en person som uppehåller sig inom de osynliga gränserna bli suspekt – kan det vara en motståndare?

Turf Mora

Zon i Mora. En sandstig i sjön utanför en camping. En plats jag sannolikt inte hade besökt utan turf-appen.

Jag finner mig delta i en digital strid över territoriet under mina fötter och pedaler och att jag uppfattar och interagerar med landskapet på helt nya sätt.

Matilda Marshall, doktorand.

*GPS = Global Positioning System. **Zonerna finns på de flesta större orterna både i Sverige och utomlands. I andra GPS-baserade spel kan det exempelvis vara en portal. Dessa spel skiljer sig från så kallad geocashing där där man utifrån sin GPS lokaliserar ett fysiskt föremål som är utplacerat i landskapet.