Två nya boksläpp

I dagarna har två nya antologier utkommit med bidrag från ett flertal Umeåetnologer.

12715624_1733570453529690_2871809737287581631_n

Cross-Cultural Interviewing. Feminist experiences and reflections.

I antologin Cross-Cultural Interviewing. Feminist Experiences and Reflections tar forskarna utgångspunkt i egna erfarenheter av kvalitativa intervjuer och olika dilemman de stött på i intervjusituationen. Medverkar gör bland annat etnologerna Marianne Liliequist, Britta Lundgren, Katarzyna Wolanik Boström, Anna Sofia Lundgren, Angelika Sjöstedt Landén och Ida Kock.

Anna Sofia Lundgren och Anna Johansson medverkar i en ny antologi inom fältet digital humaniora: Research Methods for Reading Digital Data in the Digital Humanities. Boken introducerar bland annat tekniker och metoder för forskare att läsa in digitalt material. 

43199_anna-j-web

Anna Johansson medverkar i ny antologi inom fältet Digital Humaniora

ASLundgren

Anna Sofia Lundgren medverkar i ny antologi inom fältet Digital Humaniora

Nytt nummer av Kulturella Perspektiv ute!

2015-11-04 12.43.05

KP nr 2/2015

Senaste numret av Kulturella Perspektiv har levererats från tryckpressarna! I detta nummer kan du läsa om smutsig etnografi (Kim Silow Kallenberg), vigselritualer (Barbro Blehr), välfärdsfantasier i Storbritannien (Karen West och Anna Sofia Lundgren) och jazz i Ghana (Helena Wulff).

Mer om tidskriften Kulturella Perspektiv finner du på institutionens hemsida.

Beväskning

Featured image
(Hans Runessons ikoniska fotografi)

Foton av statyer som prytts med handväska dyker upp i flödena på sociala medier just nu. Som antyds av hashtaggen #tantentillväxjö (där en del av fotona återfinns) har det att göra med beslutet att inte låta Susanna Arwins skulptur av en tant med handväska ta plats i Växjö. Skulpturen är en tolkning av Hans Runessons ikoniska fotografi av en kvinna som står i begrepp att drämma väskan i huvudet på en demonstrerande nynazist.

Praktiken att kommunicera via befintliga skulpturer är inte ny. Snarare utgör det ett slags kreativ tradition. Feministisk kritik mot sexualiseringen av kvinnokroppar i det offentliga rummet har kommunicerats genom att skulpturer av nakna kvinnor omsorgsfullt klätts på. Skulpturer av män i maktpositioner har försetts med feminiserande symboler – handväskor, läppstift, målade naglar. Skapandet av rondellhundar tog fart efter att Stina Optiz konstverk föreställande en hund vandaliserades i Linköping 2006. Många rondellhundar står kvar och fler tillkommer fortfarande, även om de delvis kommit att omgärdas av andra associationer efter Lars Vilks omtalade teckningar av profeten Muhammed som rondellhund.

När nu handväskor hängs upp runt om i Sverige ifrågasätts skälet till att säga nej till Arwins skulptur. Utan ord aktualiseras debatten och handväskan görs till symbol. I vissa fall är det skälet till att säga nej till skulpturen – att den förespråkar våld – som ifrågasätts. Genom att hänga handväskor på statyer av krigarkungar ställs indirekt frågor om hur relationen mellan handväskor och vapen kan förstås. Handväskans närvaro synliggör då också hur det redan existerar våldsamma skulpturer i stadsrummen och att dessa sällan ifrågasätts. Här påpekas i debatten ofta genusaspekten: vems ilska och vilket våld får ta plats i staden? Men handväskan får också symbolisera civilkurage, den enskildes protest mot våld.

Att det är just handväskan som just nu används som symbol för också tanken till själva ”tanten” – en annan trend i tiden. Tanten är en figur som haft ett uppsving både populärkulturellt och i akademiska sammanhang (se t.ex. antologin Tanten, vem är hon? En (t)antologi redigerad av etnologerna Marianne Liliequist och Karin Lövgren). Faktum är att skulpturen av tanten med väskan ställts ut just på utställningen Tantfullness med namnet Civilkuragets moder. På Facebook uppmanar Tantfraktionens event ”Beväska gubbarna” på Facebook till väskupphängning och skriver ”Bort med svärd, pikadoller och maktsymbol, in med handväskan! Bort med makt, in med civilkurage!” Fler väskor att vänta, alltså!

Om skulpturutsmyckningarna inte bara ses som uttryck för människors humor och estetiska kreativitet i största allmänhet, utan också som kommunikation och politiska ställningstaganden ligger det nära till hands att tänka på uttryck som ”symbolisk gerillakrigföring” eller ”semiotisk robinhoodism”. Det förra begreppet pekar på hur symboler ”snos” och tillskrivs nya innebörder genom oväntade kombinationer, medan det senare försöker visa hur sådana här tilltag använder sig av ofta påkostade ytor i det offentliga vilka man sedan omdefinierar med hjälp av sina egna ”tillägg” (handväskor, läppstift osv.).

Featured image(En del bidrag är kanske mer en slump? Strindberg med systembolagskasse i Humanisthuset, Umeå universitet)

Att meckla med skulpturer – eller att rent av skapa nya – är såklart tacksamt. Debatt skapas kring tilltagen av flera skäl; de utförs i en gråzon för det accepterade, de tar konkret plats och är synliga mitt i det offentliga rummet, de synliggör och kommenterar samtida konfliktpunkter. Dessutom är de som sagt ofta humoristiska och kreativa. Kanske är detta den huvudsakliga drivkraften till just handväskhängarmetoden. Hur som helst – handväskorna utgör onekligen både roligt och spännande material för etnologer och kulturanalytiker.

Anna Sofia Lundgren, professor i etnologi.