Etnologi och kulturentreprenörskap

I Umeå ingår sedan något år tillbaka etnologi som obligatoriskt första år på programmet för kulturentreprenörskap. En poäng med det är att studenter som utbildar sig för att arbeta inom kulturlivet i snävare bemärkelse – skapa kulturevent, festivaler, utställningar med mera, med konstarter som musik, teater, film, dans och litteratur som tunga områden – får möte etnologins bredare kulturbegrepp där frågor om identiteter, värderingar, gruppgemenskap och skillnader är centrala. För att skapa evenemang som ska samla människor är det viktigt att tänka över frågor som vilka ska komma, vad har de gemensamt, vilka berättelser angår dem, hur fungerar kollektiva symboler och hur är publika fester och ceremonier uppbyggda? Sådana frågor, som gör sambanden mellan människors vardagsliv och fest och starka upplevelser synliga, är viktiga i etnologisk kulturanalys.

Musik och platser

Ju mer ”globaliserad” världen blir och vi kan vara i kontakt med omvärlden, oberoende av var vi är någonstans, desto viktigare tycks det bli att skapa symboler för platser och regioner. Inte minst har musik blivit en arena där centrum-periferi, regionala och lokala identiteter, upplevelsen av unika platser och känslor av att vara ifrån, och komma till, bearbetas.

Det här är frågor som i högsta grad hör hemma inom etnologi. Sedan lång tid har vi etnologer i Umeå samarbete med norska musikforskare och nyligen har Paal Fagerheim och Ove Larsen redigerat en bok med bidrag på norska och svenska: Musikk, folk og landskap:

http://www.orkana.no/index.php/nettbutikk/product/view/2/86

 

Alf Arvidsson skriver om motstånd och vemod som två ”norrländska” känslolägen, och Marika Nordström diskuterar hur ”samisk musik” blivit en ny populärmusikgenre.

Berättande och berättelser

I det nutida samhället har det blivit mycket viktigt att ha en berättelse. Inte minst är det i frågor om identitet och uppmärksamhet, att göra sig synlig och trovärdig, som betydelsen av berättelser förs fram. Detta gör också att berättelser är en lättillgänglig och tacksam källa i kulturanalytiska sammanhang: där finns möjligheter att hitta hur människor eller organisationer ser på sig själva och sin omvärld, och vilka egenskaper och erfarenheter de vill förknippas med. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att alla texter inte är berättelser, eller att en berättelse alltid har samma form och innehåll. I det tvärvetenskapliga narrativseminariet jag leder har vi diskuterat vikten av att uppmärksamma den språkliga formen hos de berättelser vi studerar. I det nyutkomna numret av Kulturella Perspektiv (nr 4 2014) har vi skrivit artiklar som tar upp olika aspekter; hur berättarsituationen och samspelet med lyssnare/intervjuare påverkar den språkliga formen, vem som får berätta och hur man skapar auktoritet för sig själv som berättare, hur mycket kan man generalisera från individuella berättelser. Med artiklarna vill vi öka uppmärksamheten på berättelser som del av vardagens kommunikationsformer, och ge bidrag till metoder för att studera berättande i samhällslivet.

Alf Arvidsson

Vart går våra julseder?

Som etnolog får man ofta frågor från massmedier och allmänhet om festseder och högtidsdagar. Julfirandet, som nu är en tvåmånadersperiod av olika festdagar som hakar i varann, väcker mängder av frågor: varför firar vi detta, har vi alltid gjort så här, varifrån kommer de olika inslagen? Svaren blir oftast mångsidiga, vilket är ett kännetecken på en fungerande högtid: människor kan samlas i firande av olika orsaker, fira delvis olika saker, och på olika sätt, men man känner glädje tillsammans. Men ett svar är också motfrågan om vilka som menas med ”vi” och ”vårt” firande.
Den allmänna frågan ”varifrån kommer våra julseder” öppnar upp spännande perspektiv mot många olika historiska, ideologiska och geografiska samband: epoker från antiken och framåt, fornnordiskt, katolskt, protestantiskt och post-kristen folkhemsateism, Palestina, Rom, Tyskland, USA – och 1900-talets samlade krafter för att skapa en ”svensk” jul. Men lika intressant är att fråga ”vart går våra julseder”! För traditionella högtider handlar inte bara om att hålla traditionen vid liv, utan också om att göra nutidens tillvaro meningsfull. Är julen privat eller offentlig, vilka ska man fira med och vilka kontakter tar uppehåll, hur ska kyrkorna fira sin största högtid utan att bli en kraft som stänger ute andra från samhället? Varje års julfirande har drag av termometer för samhälls- och kulturklimatet; vad börjar kännas otidsenligt och varför, vad börjar bli nya självklarheter, vilka frågor aktualiseras  och diskuteras i relation till julfirandet? Julen kan genom en kulturanalytisk lins visa både på dagsaktuella frågor och mer djupgående samhällsförändringar. Fester innehåller glädje och firande men bottnar i djupt allvar.

Intressanta böcker att läsa: Nu gör vi jul igen – Charlotte Hagström (red), Unwrapping Christmas – Daniel Miller (red), Christmas, Ideology and Popular Culture – Sheila Whiteley (red). Den klassiska handboken är Nils-Arvid Bringéus, Årets festdagar.

Alf Arvidsson

Varför jag blev etnolog – 1

Jag ville skriva och få texter publicerade – inte skönlitterärt, men reportage och intervjuer. Helst om ungdomars kultur (särskilt musik) men också om lokal historia, att låta äldre människor berätta den historia som inte fanns i skolböckerna, eller själv söka i arkiv. Journalistyrket verkade vara för nyhetsorienterat – det var när jag läste etnologi som sakerna föll på plats: här fanns både utrymme för de ämnen jag var intresserad av, möjligheterna att arbeta med intervjuer och skriva både för akademisk publik och en intresserad allmänhet.

Alf Arvidsson

Nya etnologidoktorander

Nyligen har två nya doktorander antagits i etnologi i Umeå.  Evelina Lindahl har blivit anställd på en tjänst med inriktinng mot digital humaniora, som del av fakultetens satsning på det området. Så här presenterar hon sitt projekt:

Hbtq-personer online – den digitala öppenheten för alla? Syftet med den här studien är att kartlägga olika forum för hbtq- personer på sociala medier som t ex Facebook och andra digitala mötesplatser för  hbtq-personer samt undersöka hur de förhåller sig till dessa. Hur använder hbtq-personer sociala forum på internet och vilken betydelse tillskriver de dem? Hur förhåller de sig till öppenheten online? Äldre hbtq-personers erfarenheter och tankar kommer att vara centralt i avhandlingen.

Johan Hallqvist har blivit anställd på en tjänst inom genusforskarskolan. Hans projekt heter Crossing borders of (human) friendship – an intersectional study of gender, age and humanity in alternative relations. “Syftet med avhandlingsprojektet är att utifrån ett intersektionellt perspektiv med fokus på kön, ålder och mänsklighet, undersöka vänskapsdiskurser som på olika vis bryter mot dominerande föreställningar om vänskap: relationen människa-djur, människa-människa via onlinespel samt människa-robot. Centrala frågeställningar är: Hur beskrivs och upplevs vänskap och gränser för vänskap av människor i alternativa vänskapsrelationer? Hur görs kön, ålder och mänsklighet i alternativa vänskapsrelationer? Hur reglerar normerande föreställningar om vänskapsrelationer mänsklighet, kön och ålder i alternativa vänskapsrelationer? Hur upprätthåller talet om alternativa vänskapsrelationer normerande vänskapsdiskurser?”

Vi hälsar våra nya kollegor varmt välkomna!

VM i fotboll ur etnologiska perspektiv

Idag börjar VM i fotboll i Brasilien. För många blir det en fest – för många andra en pest. Hur angår det en etnolog? På massor av olika sätt!

Fotbolls-VM berättar om kön. Inte bara genom att lagen ska vara enkönade; män och kvinnor deltar inte ens i samma turnéring. Det finns VM i fotboll och VM i damfotboll och de hålls på olika plats och år. (Andra könskategorier finns inte i fotboll.) VI kommer att få se många exempel på ”manliga beteenden” – en del uppmuntrade, andra blir bestraffade (våldsamhet, skymfande språk). Intressant nog kommer vi att i en miljö som räknas som homofob få se män som kramar och pussar varandra.  Det handlar också om nationer, eller rättare sagt självständiga stater, och om att identifiera sig med en nation.  Och, att identifiera nationer: fotbollen håller vid liv en mängd stereotypa tankar om t ex effektivitet, individualism, hängivenhet, lekfullhet, feghet som typiska för hela folk.

Som de flesta idrotter handlar fotboll om kroppar som presterar: springa snabbt, jonglera bollar, skjuta med precision, reagera blixtsnabbt. Men till skillnad från t ex friidrott där det handlar om en individuell prestation i taget värderar fotbollen både fysiska prestationer och planering, strategi, list och samarbete. Individers förmåga att arbeta i grupp, och att underordna sig gruppens mål och tränarens/ledarens direktiv, är egenskaper som oftast ger framgång.

Fotboll är både ett spel och ett skåde-spel. Det är inte bara spelarnas kroppar som presterar; det måste finnas en publik som lever sig in i spelet, engageras av vad den ser, får adrenalinkickar när en möjlig målsituation etableras eller en konstfull bollhantering presteras. Ett mål ska skapa jublande människor som hoppar upp från sina sittplatser.

Fotbolls-VM berättar också om hur vardagslivet är organiserat, genom att invadera det. Människor kommer att lägga om sömn- och matvanor, styra om sin uppmärksamhet, låta fotbollen bli första samtalsämne. Konflikter uppstår i familjer och på arbetsplatser när man inte är överens om vilken plats fotbollen ska ta.

Och fotbollen är precis som vardagstillvaron medialiserad. Vi kommer inte bara att diskutera matcher, utan också TV-kommentatorer, kameravinklar, bildproducenter. Spelare bedöms både för vad de gör på planen och för vad de säger på presskonferenser.

Ett par doktorsavhandlingar i etnologi som är intressanta i sammanhanget är Jesper Fundbergs Kom igen, gubbar! om pojkfotboll och maskuliniteter och Fredrik Schougs Intima samhällsvisioner: sporten mellan minimalism och gigantism.

Alf Arvidsson