Följ med oss i fält – 3

Blogginlägg 3, Färila

14 juli

Fältet i Färila är att återvända till ursprunget, både mitt eget privata och projektets början för min del. Jag satt oroligt på avstånd och följde kartor över brandens utbredning, särskilt gränsen vid Ängraån vid skogsbränderna 2018. På andra sidan Ängraån visste jag att det bar iväg brant uppför och där uppe på 400 meters höjd ligger Hovras fäbodvall Digerköl, som jag var väldigt orolig för.

Bild 1 Digerkölsvallen(Bild 1 Digerkölsvallen)

Vi har ingen egen stuga där, men har tillbringat mycket och viktig tid där, som barn och som fårvaktare till min kusin, som betade vallen någon gång under åren 2006-2009. Min pappa var fårvaktare, bodde på vallen på somrarna och jag löste av honom någon gång, tillsammans med min dåvarande pojkvän. Varje dag kunde jag andas ut, gränsen vid den lilla ån hölls, som av ett mirakel. Senare har jag förstått att det inte alls var någon slump; där fanns den grupp bybor som senare skulle komma att bilda Hovra skogsbrandvärn, och höll fronten mot skogsbranden.

Bild 2, Ängraån(Bild 2, Ängraån)

De gick i skift, dygnet runt, och klarade därmed vallen och den mer närliggande Sillervallen (Sillra) från branden. En av de vänner jag pratat med berättade att han inte kunde vara hemma, han kände sig tvungen att åka upp och hjälpa till med släckningen. De for upp en bakväg och fick ett område att hålla ”tills polackerna kommer”. Med hjälp av hembyggda maskiner och jordbruksredskap och med hjälp av räddningstjänstens slangar, gjorde de ett enormt arbete dessa dagar och veckor. I efterhand var det inte bara dåligt, det som hände, säger han. En dag juli 2020 berättar vännen om ett minne, som hans dotter (som alltså deltog i släckningsarbetet) brukar återkomma till. Det var på natten, de hade vakt nere vid Ängraån och låg på de varma stenhällarna och tittade upp i rymden. Där pekade en av männen, som även tidigare tagit stort ansvar för byn och som var bekant med min far, ut stjärnbilderna för henne och de andra. Skogsbranden var 800 meter bort, sa vännen, och där låg vi i skogen, på natten på en varm häll och tittade på stjärnbilder. Det var ett starkt minne. Han säger också att det var en fin tid på så sätt att de fick göra meningsfulla saker tillsammans med människor de tyckte om. Jag tänker att det lokala ofta är vilset i sina uttryck, när en by ska göra något blir det svårt att hitta den där meningen. Visst, de kan göra en fest, ett jubileum, ett evenemang av något slag. Men när det kommer till det där med mening och att faktiskt utveckla det lokala, blir det ibland svårt att hitta målet. Ett exempel från en mindre ort i Söderhamnstrakten var att föreningen bestämde att de skulle måla ett gammalt dass. Det är på något sätt symboliskt, tänker jag, vad är det vi tycker oss kunna påverka i det lokala? Arbetsmarknaden? Bostäderna? Fritiden? Allt mindre av det bestäms lokalt. Tänker på vad en av intervjupersonerna sa i Lima; här uppe vet alla att vi hjälper varandra när det behövs och i andra fall lämnar vi varandra i fred. Men när hotet blir så påtagligt som vid en skogsbrand, verkar det som att det uppstår en särskild sorts energi och samarbetet involverar alla. Alla verkar känna att de vill göra något. I Lima hittade någon ett sätt genom att låna ut husrum. I Färila var det en kvinna som såg som sin uppgift att städa toaletterna i Lassekrog, för att de som slogs med branden skulle åtminstone ha rena toaletter. Alla sökte en uppgift och målet var detsamma, släcka branden.

Hittills har jag gjort fem intervjuer i Färila och tänker försöka hejda mig lite nu, så att min projektkollega får chansen att komma med i fältarbetet också. Intervjuerna har ägt rum på olika platser, fik, arbetsplatser, utomhus, via Zoom. Än en gång har ett lokalt konditori öppnat sina portar för forskningen, denna gång var det Kakfén i Färila

Bild 3, Kakfén(Bild 3, Kakfén).

Jag hade också anledning att besöka en del av brandområdet. Liksom i Lima var det en beklämmande och skrämmande upplevelse, skillnaden var att här hade jag en tydlig (nåja) bild av hur det såg ut innan, och på bergen längre bort kunde jag ana den oerhörda omfattningen av dessa tre brandhärdar som alltså totalt täckte ett område större än storstockholm. Berättelser ur intervjuerna, om rök som ligger tätt efter marken och tar sig in i husen, om insekter som smattrar mot rutan som regn, i flykt undan elden, gör att jag kan ana den känsla av total katastrof som måste ha funnits på platsen. Längs en grusväg upp mot Ängra och Digerkölsvallen hänger flera avbrunna ledningsstolpar fortfarande uppe, som om det hela nyss hade hänt

Bild 4, avbrunnen stolpe(Bild 4, avbrunnen stolpe)

Bara några kilometrar därifrån är skogen precis som vanligt, bäcken från bergen porlar och en stor fin groda hoppar över stigen. Jag skymtar något som rör sig längre upp och det finns tydliga tecken på att ett djur gått här före mig, älg eller björn troligen, gräset har lagt sig nyligen. Skogen lever, tätt intill förödelsen.

Följ oss i fält – 2

Blogginlägg 2, 4 juli 2020

 

Den andra fältarbetsveckan innebar många mil i bil och nya vackra platser för intervjuer. Första dagen gjordes intervjuer i Ljusdal. Café Huller om buller, på Rosehills handelsträdgård, var generösa och lånade ut sina lokaler trots att de inte hade öppnat för säsongen ännu.

(bild 1, personal vid utebord, Café Huller om buller.)

Efter det var det dags att åter besöka Lima Torgås. Färden gick rakt västerut via Skattungbyn, över en märklig rälspassage i Oxberg och hamnade som längst västerut nära norska gränsen.

(Bild 2 rälspassage Oxberg)

Dagens första intervju ägde rum utomhus på ett gårdstun tillhörande ännu en servering. De flesta intervjuerna sker utomhus p g a risken för smittspridning av COVID 19, alternativt med iakttagande av noggrann handhygien och social distansering.

(bild 3 gårdsbild Bondasgården)

Mellan intervjuerna fanns det lite plats för så kallade ”hängsamtal”, varav ett ägde rum på Svenska kyrkan, som öppnade sitt kafé enkom för min skull och trakterade mig med en enorm blåbärsbulle. Kyrkoherde Birgitta Arneving berättade om deras del i bränderna, att de ställt upp med magasinering av föremål från de utrymda fäbodarna som var hotade av branden. Dessutom bistod de med kaffe och hela sopsäckar med bullar. I efterhand även samtalsstöd.

(bild 4 Svenska kyrkan)

(bild 5 fäbod)

Förutom ”snöbollsmetoden” använde jag mig av Facebook för att få fler intervjuer. Det ledde in på ett intressant spår som ledde till nya kontakter.

Dagen avslutades uppe i Rörbäcksnäs, där jag fick tillfälle att doppa tårna i en helt egen badsjö innan intervjun. Där blev jag visad den lokal som tidigare använts som brandvärn, men som nu, som så ofta på landsbygden, är nedlagd. Med tanke på de stora skogar som finns runtomkring orten, sammantaget med den nya typ av bränder som Sverige sett sedan 2014, känns det befogat att återrusta brandberedskapen på plats, eftersom tidsaspekten många gånger är helt avgörande för hur omfattande skadan blir.

(bild 6 Rörbäcksnäs brandvärn)

Efteråt ville inte bilen starta, men jag fick god hjälp av min intervjuperson så att jag kunde köra tillbaka över bergen, till Torgåsgården, som blivit mitt stamlokus.

Nästa dag hade jag återigen lite luft i programmet innan eftermiddagens intervju med fältbesök på skogen. Använde den till att kontakta nya personer att intervjua och att skriva fältdagbok, samt hamnade vid ett oväntat köksbord. På eftermiddagen for vi genom brandområdet, vilket var djupt beklämmande. Udden där branden började såg ut som jag fått beskrivet för mig, omfluten av vatten på två sidor och med myr på den tredje är det nånstans begripligt att räddningstjänsten trodde faran var över. Men marken brann under ytan och storbranden blev ett faktum.

(bild 7, udde där branden startade)

Kvällens sista intervju gjordes stående vid ett bygge, med intensiv uppvaktning av småsved (den sortens flygfän som kan driva en till vansinne trots sin litenhet), vilket gjorde den tämligen kort men innehållsrik. Varje intervju lägger till några pusselbitar till helhetsbilden och nya aspekter och aktörer kommer upp hela tiden, men i och med denna intervju gjordes återkopplingar till händelser i andra intervjuer som gjorde att jag kände mig färdig för den här gången.

Innan jag lämnade Torgås den sista dagen tittade jag in på Lima besparingsskog och fick med mig en broschyr om Dalarnas besparingsskogar, en intressant företeelse som går tillbaka till skiftena under 1800-talet. Pengar från de gemensamma skogarna återinvesteras i bygdens behov, här t ex i form av ett utomhusbad för alla boende.

(bild 8, Lima besparingsskog)

Sista intervjun för den här veckan gick av stapeln på ett helt annat ställe, djupt in i ”finnmarken” i en annan del av Dalarna. Vindlande grusvägar som plötsligt öppnade sig för bebyggd och brukad mark, mötte inte en enda bil på hela färden. Med återlämnandet av hyrbilen i Borlänge var fältvecka 2 slut. Funderar över hur lätt det är att fältarbeta när en har full markservice och sänder en tanke till alla kvinnor i historien som stått för detta obetalda arbete tidigare.

(bild 9, odling på finnmarken)

Följ med oss i fält!

Maria Vallström gästbloggar i sommar från projektet ”Mobiliserade byar; hur lokalsamhällen agerade under skogsbränderna 2018 och omorienterar sig mot framtiden” (proj. ledare Jenny Ingridsdotter).

Forskningsprojektet ”Mobiliserade byar” (finansierat av FORMAS) är mitt i sitt första fältarbete och här har ni chansen att följa oss lite på vägen. Första trippen gick till Lima, Dalarna, via Vansbro, för att prata med inblandade människor i storbranden i Torgås sommaren 2018. Det vi är intresserade av är hur lokalsamhällen agerade under bränderna, med utgångspunkt i platserna. Projektet kommer att bedrivas i Dalarna, Hälsingland och Jämtland. Vi kommer inte att nämna några namn i bloggen, p g a etiska skäl, men en inblick i vad vi gör har efterfrågats och presenteras här med några bilder:

20200615_114710

Första anhalten var Vansbro, där vi pratade med räddningstjänsten och en entreprenör som deltog i arbetet med att släcka bränderna. Det var tack vare räddningstjänsten vi styrde om planerna från Älvdalen till Torgås och vi fick också flera tips på andra personer att intervjua, enligt den så kallade ”snöbollsmetoden”. Den här dagen hann jag också med ett åtta minuter långt möte med SLU om vårt nya nätverk ”Hållbara landsbygder” i Håkanssons konditoris fina trädgård.

20200615_185126 Färden gick vidare längs västerdalälven, via en korvpaus i Malung, till Torgås. Orten, som ligger en liten bit norr om Lima, präglas av vintersport. Här är skiduthyrningen, i slutet på byn finns en skylt med varning för halka på konstsnö från Kläppen. Boendet på Torgåsgården bjöd på ett fint kvällsdopp efter dagens tredje intervju.

20200615_190438Det visade sig vara lite svårt att få tag i folk att intervjua denna vecka precis innan midsommar, så det fick bli ett gammalt etnologknep: kolla anslagstavlorna. Satte själv upp lappar om projektet där och på COOP Limedsforsen för att folk skulle kunna höra av sig.

20200616_114422Gjorde två ”pop-up” intervjuer med butikspersonal på ställen som intervjuerna pekat ut som delaktiga i den omfattande mobilisering som gjordes 2018. Det fick bli ganska korta intervjuer inflikade mellan kunderna och bitvis med hög ljudnivå, men var värdefullt ändå.

20200616_102532 En viktig aktör visade sig vara Lima Besparingsskog, beläget i Lima centrum. P g a att laga skifte inte genomfördes fullt ut i Dalarna är många skogsskiften väldigt små och smala. Markägarna här har gått samman i en gemensam organisation, Lima besparingsskog, som har egen brandbekämpningsutrustning och har även förstärkt denna efter 2018. De var snabbt på plats och släckte när det brann i deras egen skog, men hjälpte också till vid de närliggande stora bränderna som uppstod efter det.

En svag punkt i beredskapen som blev tydlig i intervjuerna, är att markägarna inte alltid har förutsättningar för att klara av eftersläckningen och här behöver nya lösningar och samarbeten tas fram. En styrka vid både mobilisering av resurser och själva brandsläckningsarbetet är lokalkännedom. En annan intressant sak är den informella organiseringen av hjälp, att alla omedelbart ställer upp för sin plats på alla sätt de kan, vare sig det gäller röjande av brandgator, fixande av tvätt, logi och mat eller att bistå med redskap och armar som hjälper till i själva brandsläckningsarbetet.

20200615_184502

Med Limas vackra kyrka i ryggen styrde jag kosan mot Mora, längs en lång genväg på grus som jag fått tips på av en intervjuperson. En glass och kort mobilladdning på den undersköna campingen i Venjan gjorde resan lätt fram mot Siljan. Expediten här råkade också vara med i brandvärnet lokalt, som en av få kvinnor. Dilemmat med varje fältarbete aktualiserades, det är svårt att sluta där avgränsningen är dragen. Världen sitter oundvikligen ihop.

Synliggörande av queer historia

Under Umeå Europeiska Filmfestival hölls ett samtal om synliggörande av queer historia. Samtalet var en del av programmet ”Making communities: life after the revolution” som Lesbisk Makt gjorde tillsammans med Konstfrämjandet i Västerbotten och Umeå Europeiska Filmfestival.

Hur synliggörs queer historia och varför göra på just det sättet? På vilket sätt kan gestaltning och visuell kommunikation vara politiska verktyg i synliggörandet av queer historia? Med vilka ord, av vem och för vilka återberättas historien?

Moderator för samtalet var Evelina Liliequist, doktorand i etnologi vid Umeå universitet som forskar om betydelsen av sociala medier för hbtq-personer i norra Sverige.

Medverkande:

Elfrida Bergman är kulturanalytiker och normkritisk konsult. Tillsammans med Sara Lindquist driver Elfrida, genom föreningen Lesbisk Makt, projektet Myter och Verkligheter – En Lesbisk Odyssé. Projektet synliggör och utforskar lesbisk historia och nutid i Norrland. (Elfrida är alumn från kulturanalysprogrammet på Umeå universitet, läs och hör mer om kulturanalysprogrammet här: Elfrida om att vara kulturanalytiker)

Anna Linder är verksam som konstnär, curator och kulturproducent. Under åren 2013-2017 var hon konstnärlig forskare vid Akademin Valand i Göteborg med projektet Queera rörliga bilder. Under 2016 initierade Linder The Swedish Archive for Queer Moving Images som en del av hennes forskning och synliggörande av queer historia.

IMG-8507

Evelina Liliequist, doktorand i etnologi, var moderator för samtalet.

 

Matilda Marshalls avhandling prisad

Matilda

Matilda Marshall (bilden), filosofie doktor i etnologi, som disputerade på Umeå universitet i slutet av 2016 med avhandlingen Hållbarhet till middag: en etnologisk studie om hur miljövänligt ätande praktiseras i vardagen, har av Måltidsakademien fått pris som årets främsta bok i kategorin doktorsavhandling och andra vetenskapliga publikationer.

Juryns motivering: ”En viktig och aktuell doktorsavhandling som rör hållbarheten i människors vardag. Den belyses genom vår matkonsumtion i Sverige men även globalt. Hållbarheten förhandlas och balanseras av oss varje dag”.

Läs mer om nyheten här: Måltidslitteratur

Vi säger stort grattis till Matilda!

hallbarhet-till-middag

Projektet ”Digitala vårdlandskap” får miljonstöd från Forte

Sex forskningsprojekt vid Umeå universitet får tillsammans 21,5 miljoner kronor från Forte – Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd. Ett av dem är projektet Digitala vårdlandskap som tilldelats 3 030 000 kr. Projektet behandlar svensk e-hälsovård och dess betydelse för äldre patienter på landsbygden. I forskningsgruppen ingår Anna Sofia Lundgren, Anna Johansson, Jens Lindberg och Eric Carlsson.

Läs mer om nyheten här: http://www.umu.se/om-universitetet/aktuellt/nyheter/nyhetsvisning/umeaforskare-far-miljonstod-fran-forte.cid286677

Vill du studera hur vi lever våra kulturella och sociala liv? Läs etnologi i vår!

vardagsdetektiv etnologi etnologer studera Umeå universitet

Nu är det dags att söka till vårens utbildningar! På Umeå universitet erbjuder vi ett spännande utbud av kurser både på nätet och campus. Hos oss är du välkommen som student oavsett var du bor och vill läsa på distans eller om du vill läsa terminslånga campusplaceradekurser, program eller kortare kurser. Se hela vårt kursutbud här: http://www.kultmed.umu.se/utbildning/kurser/?code=405&amne=Etnologi 

Nytt för vårterminen är bland annat nätkursen Digital etnografi där du som student tränas i att analysera sociala och kulturella sammanhang på internet. Vi startar också nätkursen Mångfald i lärandemiljöer som riktar sig till lärarstudenter, lärare och andra som är intresserade av betydelser av normer kring till exempel kön/genus, sexualitet, klass och etnicitet i lärandemiljöer.

Sista ansökningsdag till vårens kurser är 16 oktober. Välkommen som student hos oss i vår!

Catarina Harjunen gästade etnologseminarium

21458407_1367717943347857_1666471518_o

Catarina Harjunen, doktorand i folkloristik vid Åbo Akademi, presenterade en del av sitt avhandlingsprojekt vid etnologiseminariet den sjunde september. Det empiriska kapitlet går under arbetsnamnet ’He va in påjk såm fria’. Queera läsningar av giftermål mellan människa och väsen i finlandssvenska folksägner. Hon har till detta kapitel valt ut och analyserat elva av åttiosex nedtecknade folksägner i Svenskfinland under tidsperioden 1886 – 1930. Syftet med avhandlingen är att undersöka folksägner där möte sker mellan människa och folkväsen ur ett queer- och kulturanalytiskt perspektiv. Hur skapas vissa bilder av kön, genus och sexualitet i sägnerna? Hur görs manlighet och kvinnlighet? Finns det queera läckage? Catarina menar att det finns en form av varningar i sägnerna som handlar om att människor inte ska ”ge sig i lag med väsen”. Hon tycker sig se att väsenkvinnorna utmanar den mänskliga formen av manlighet och de används som varnande exempel på hur kvinnor inte ska vara: aktiva initiativtagare och fysiskt starka. Män som beblandar sig med väsen görs till svaga i sägnerna och har på så sätt givit upp sin manlighet. Det ska bli spännande att se den färdiga analysen och avhandlingen om något år.

Umeå-etnolog Helena Pettersson invald i en av Sveriges kungliga vetenskapsakademier

I maj 2017 valdes Helena Pettersson in som arbetande akademiledamot i en av Sveriges kungliga vetenskapsakademier, Kungl. Skytteanska Samfundet. Pettersson är docent i etnologi vid inst. för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, och forskar bland annat om vetenskapskultur, arbetsmobilitet bland högutbildade och genus.

Efter disputation 2007 arbetade Pettersson mellan 2007-2009 som post-doktoral forskare vid UCLA, Los Angeles, innan hon åter rekryterades till Umeå universitet. 6072486660_647343b429_oFör närvarande arbetar Pettersson med två forskningsprojekt som behandlar mobilitet bland högutbildade inom medicin och humaniora. Projekten finansieras av Marcus & Marianne Wallenberg stiftelse och Vetenskapsrådet.

Kontaktuppgifter: helena.pettersson@kultmed.umu.se

Grattis till kandidatexamen i kulturanalys!

FullSizeRender

Nyexaminerade kandidater i kulturanalys

Ett STORT grattis till den sjunde kullen kulturanalytiker som tagit examen sedan programmet startade 2002! Kulturanalys är en efterfrågad kompetens på arbetsmarknaden, tidigare alumner jobbar bland annat med jämställdhets- och integrationsfrågor på myndigheter, driver egna företag, jobbar som kulturproducenter och några har gått vidare inom akademin som doktorander och forskare. En bred arbetsmarknad väntar våra nyexaminerade kulturanalytiker och vi önskar er all lycka till i framtiden!